Ett typsnitt utan namn

Sedan ungefär ett år tillbaka har jag (läs väldigt) periodiskt ritat på ett eget typsnitt.

Har insett att det är en fantastiskt sätt att utvidga synen på typsnitt och typografi. Att gå in på djupet och finjustera varenda böj.

Framförallt har jag dragit många lärdomar om vad som blir bra och inte (enligt mig). Att rita typer som är helt geometriska – ser extremt märkliga ut.

För att lära mig och förstå hur bokstäverna är uppbyggda har jag dissekerat diverse av mina favorittypsnitt (Akzidens, Atlas, Akkurat och Univers) och gjort ett försök att gå på djupet i vilka former som blir bra och inte.

Har i dagsläget en uppsättning versaler i skärningen som jag kallar medium.
Insåg rätt så fort att de gemena bokstäverna är, svåra.

Ända sedan jag fattade tycke för typsnitt har jag fascinerats av sans-serifer och framförallt grotesker. Anser att det finns något vacker i det enkla.

Så här är mitt tappra försök att beblanda mig med de gamla och nya mästarna.

/C

unknown_2
unknown_3

Leave a Reply